Den moderna skräpkärringen

Jag tänkte dela med mig av min väg genom de omöjliga kulvertarna och vägkorsningarna man hamnar i och stänger viljans väg så det inte blir tillgängligt för mig med funktionshinder, men att det är bra att det finns alternativ som borde vara lika värderade i värdegrunden då allt egentligen ytterst handlar om att bygga upp välfärd och hållbarhet för varje individs liv.

 

När man vridit och vänt på myntet många gånger har en levnadshistoria trots många hårda slag, förödmjukelse och skamkänslor byggt upp ett liv som trots allt blev mångt bättre än vad man kunnat föreställa sig när man i början framför sig såg en inre drömbild av en madrasserad cell där man skulle vara totalt galen för man var åsidosatt till sysslolöshet när man var 20 år och fick slagordet:

 

Du ska bli förtidspensionär. Den artikel serien handlar om otillgänglighet på grund av mina funktionshinder men sen hur man fann andra vägar att bygga ett fungerande liv i samhället och varför det är så viktigt att andra människor betalar skatt för att jag trots allt ska kunna överleva och finna en gnutta värdigt liv till trots mina funktionshinder.

 

I historisk tid fanns inte mycken sådan hjälp att tillgå men är tacksam för att man är född i modern tid som jag verkligen inte önskar ska backa utan finna vägar som gör det ännu bättre för ALLA. Till exempel stora odlingar av föda som tar bort mycket av världssvälten. Beräkning av hur man går tillväga för att försörja sju miljarder människor i vår samtid då tror jag på stora odlingar på fler ställen i världen och samarbete utan girighet. Nästa steg är således miljöproblemet med frakten från långväga odlingar runt omkring vår jord. Vi människor borde då rätteligen komma på ett miljö vänligt bränsle härmed är början på att de funktionshindrade får det än bättre och de som då inte behövs till odlingsarbetet borde då rätteligen vara tillför att hjälpa dem som är funktions begränsade allt efter behoven.

 

Alla TILLSAMMANS kan också hålla jorden ren där är de enda som ska få slippa de som ligger i respirator sondmatas och är total förlamade men naturligtvis efter var och ens förmåga. Någon kanske klarar av plocka upp en skräpbit om dagen andra tre eller tio men när sju miljarder människor varje dag som de hittar något bidrar med det lilla som det är nu kan man aldrig klara allt ensam oavsett om man ger en stackare arbete som sopplockare här behövs frivilligkrafter av alla, så kan jorden bli skräpfri och renhållningsverken får ta hand om att antingen återställa det till grundämnen eller återanvända efter deras expertis.

 

Detta tror jag är möjligt om människor istället för krig samarbetade med varandra globalt liksom bymannamässigt. Det finns mycket olika saker inom mig men som jag på grund av mina funktionshinder bara klarar en smula av men bidrar med att ha ta upp tre skräpbitar om dagen och umgås med olika sorters funktionshindrade genom FUNTEK och daglig verksamhet och vänner på fritiden dessutom ingen är felfri men vi gör det lilla vi kan.

Anneli Jäderberg

Kommentera