Berättelsen om Öland

Öland

Öland är Sveriges näst största ö och dess minsta landskap. Öland är beläget i Östersjön öster om Småland från vilket det skiljs genom Kalmarsund. Ön är sedan 1972 förbunden med fastlandet genom Ölandsbron.

Södra Öland domineras av den stäppartade och trädlösa cirka tio kilometer breda slätten Stora alvaret.

Historia

 Öland är geologiskt sett en mycket ung ö. Ön består av kalksten och är geologiskt så olik från det småländska fastlandets geologi som det kan vara. Fler forntidsminnen finns på ön som järnåldersborgar och funna guldringar. Hamnarna och den mesta av bebyggelsen finns på västra sidan av ön av flera olika anledningar, bland annat mer skyddat läge och kontakter med fastlandet över Klamarsund. Ursprungligen fanns det viktigaste handelsplats under tidig medeltid. Ölänningarna blev senare förbjudna att bedrivka egen handel utan alls deras handel måste gå genom Kalmar.

Från 1569 till 1801 var hela Öland inrättat som så kallad kunglig djurgårdsinrättning, det vill säga en kunglig jaktpark där allt villebråd skulle tillhöra kungen. Ölänningarna förbjöds därför att jaga eller äga jaktvapen.

Köpingsvik

Köpingsvik är en tätort i Borgholms kommun i Kalmar län.

Under stenåldern fanns det bosättningar vid Köpingsvik, bland annat har man funnit en av Sveriges äldsta boplaster för säljägare, vilket var bebodd för 4 500 år sedan. Tack vare det fyndet har man lyckats lista ut hur man levde på Öland under den tiden. Man har bland annat hittat ben, horn och tänder från djur, men även stenredskap och en större mängd krukskärvor. Vid en grav hittade man tre skelett och en flintayxa, en kniv, två mejslar av en bergart samt två harpuner och en antal pilspetsar av ben.

Fynd från bronsåldern påvisar att Öland var ett stort handelscentrum, och en knutpunkt där alla havsvägar möttes. Blå rör beläget mellan Köpingsvik och Borgholm är ett välkänt röse från bronsåldern.

Skedemosse, som ligger strax söder om Köpingsvik, är en större offerplats från järnåldern. I mossen har hittats ett flertal vapen som kastats i vatten som offergåvor. Ungefär från samma tid har man funnit sammanlagt 1,3 kilo smycken.

Borgholm

I Köpingsvik låg under vikingatiden en marknadsplats med anor från 700-talet. Kalmarsund är här cirka 10 km brett och har i århundraden utgjort farleden upp i Östersjön. Man kunde tidigt se när fienden nalkades, varför här byggdes olika befästningsanläggningar. Borgholms slott strax utanför tätorten brann ner 1806 och har sedan dess stått som en ruin.

Namnet Borgholm hittas i källorna från 1280-talet i samma namnform som idag. Förleden Borg-anses syfta på den gamla fornborgen som antas ha legat på slottsruinens plats, men en annan tolkning menar att det istället syftar på platsens iögonfallande topografi. Betydelsen skulle då bli att berg är den riktiga tolkningen, och stöd för detta hittas bland annat i gotländskan där borg kan betyda strandbacke eller hög sandås, samt att berg betydelsen varit väl spridd över hela det östnordiska området.

KALMAR

Kalmar är en av Sveriges äldsta städer, och kan därför visa upp en mängd historiska minnesmärken. I Kalmar stads historia finns både Kalmarunionen, Gustav     Vasa och Nils Dacke. Under medeltiden var staden ett gränsfäste mot Danmark, Sverige nyckel, en betydande hamn, handelscentrum och en av rikets större städer. Flera strider om herraväldet över Sverige utkämpades i Kalmars närhet. Dess medeltiden läge vid slottet var försvarsmässigt utsatt och efter Kalmarkrigen (1611 – 1613) började diskussioner ta fart om att flytta staden. Stora delar av den medeltida staden hade då förstörts.

År 1640 beslutade riksrådet att flytta staden till Kvarnholmen. I september samma år inträffade en förödande brand i den gamla staden, en händelse som fick stor betydelse för påskyndandet av överflyttning. De första byggnaderna i den nya staden började uppföras från 1645 och flyttningen anses vara avslutad 1658.

Kalmar var stiftsstad från 1602 till 1915 då Kalmar stift avvecklades.

 

 

 

Kommentera