Antoine Om Glasögon

Glasögon

Glasögon är korrektionsglas eller skydd för ögonen bestående av slipat glas eller plast, som kan vara färgat eller ofärgat. Vanligtvis finns ett glas (det vill säga lins) för vartdera ögat och dessa är monterade i en glasögonbåge som hålls på plats av små plattor (sadlar) på näsryggen och skalmar som går bakom öronen.

Etymologi

Det svenska ordet “brillor” och det franska “besicles” stammar från ordet beryll.

 

Historia

Glasögonen antas ha uppfunnits i Venedig på 1200-talet. Linser av bergkristall hade då länge använts som synhjälpmedel, och det förekom även senare att linser i halvädelstenar, såsom beryll använts som synhjälpmedel.

Första gången glasögon omtalas i Sverige är i ett brev skickat mellan 1415 och 1463, då Johannes Hildebrand, munk i Vadstena skickade ett brev till biskopen i Linköping Knut Bosson (Natt och Dag) som han avslutar sålunda: Om Ni så önskar, vördnadsvärde Fader, så skicka mig också Edra brillor, som jag givit Eder, ty de äro ju sönderslagna. Ett annat och helt par skall jag icke försumma att sända Eder (översättning från latinet). I en kyrkomålning i Torshälla kyrka, målad på 1450-talet avbildas Abraham läsande en bok med en brilla framför ögonen.

Den äldsta typen av glasögon kallas nitbrillor. Två skaftade glasinfattningar sammanhålls av en nit. Redan på 1300-talet började man dock tillverka bågbrillor, i vilka glasinfattningarna förenas med en fjädrande båge, på samma sätt som senare tiders pincené. Bågbrillorna kom under 1500-talet att tränga ut de äldre nitbrillorna. Staden Nürnberg blev under 1500-talet en stor exportör av glasögon till hela Europa, en export som förblev viktig för staden ända fram till 1700-talet. I början av 1700-talet började man i England att förse glasögonen med sidoskalmar. Till en början slutade dessa vid tinningen med en rund ring eller platta. 1752 lanserade den brittiske optikern James Ayscough i London en typ av bågar med skalmarna förlängda med vertikala gångjärn. Under 1800-talet kom denna typ av ledade glasögon kallas herrbågar, medan glasögon mer raka skalmar benämndes dambågar. Båda typerna tillverkades in på 1900-talet.

1800 tog Dudley Adams patent på en metod att framställa ovala glasögonglas. Med detta bröts en nära 500-årig tradition med runda glas. I detta sammanhang var även fyrkantiga glas på tal, men några fullgoda glasögon av avvikande form blev inte möjliga förrän man i Frankrike lärt sig framställa symmetriskt cylinderglas 1813.

1754 flyttade den engelske instrumentmakaren Joseph Oakley till Stockholm, där han troligen introducerade den engelska glasögontypen med skalmar. Redan tidigare hade dock instrumentmakaren Daniel Ekström tillverkat glasögonbågar i Sverige. 1755 erhöll hans elev Anders Wahlbom rättigheter att inrätta fabrik för tillverkning av glasögonbågar. De äldsta bevarade glasögonen med skalmar är ett par silverglasögon med Adolf Fredriks monogram på etuiet, vilka enligt uppgift skall ha tillhört ärkebiskop Samuel Troilius. Under början av 1800-talet var det vanligt att glasögonbågar tillverkades av guldsmeder. På 1860-talet introduceras ridbågarna.

Olika typer av glasögon

Solglasögon

Bildresultat för SkyddsglasögonSkyddsglasögon

Glasögon kan bäras för att korrigera olika typer av synfel eller för att skydda ögonen från solstrålning (solglasögon), vid olika sporter (simhopp) eller vid diverse riskfyllda arbeten (skyddsglasögon).

 

Slipning av glas

För korrigering av synfel används sfäriska eller asfäriska glas. Glasögon kan slipas med flera fokalpunkter (brännvidder) till bifokala (två) eller trifokala (tre) glas.

Numera görs också progressiva glas. I dessa kan synskärpeavståndet varieras kontinuerligt; det vill säga det finns inte som i bifokala glas en skarv mellan de olika brännvidderna i glaset. Avståndet för skarpt seende kan därför ändras gradvis genom att man vinklar huvudet och på så sätt förflyttar ögats blickpunkt i linsen mot föremålet och får en ändrad fokalpunkt.

Glas med flera fokalpunkter eller progressiv slipning utförs normalt så att övre delen medger synskärpa på långt håll och den undre delen ger synskärpa på kort distans. Annat utförande kan förekomma för till exempel speciella arbetsställningar mot till exempel dataskärmar eller vid montagearbete över huvudhöjd.

Glasmaterial

Glas till glasögon brukar tillverkas av mineralglas eller plastglas. Egenskaper som eftersträvas är att glasen ska väga lite, vara reptåliga, ha bra avbildningskvalité, hålla sin form bra och vara estetiskt tilltalande (liten tjocklek, lite reflexer).

Bågmaterial

Glasögonbågar kan tillverkas av flera olika material. Oftast brukar man dela in bågarna i två olika kategorier: plast- eller metallbågar. Egenskaper som eftersträvas är att bågarna bland annat ska vara lätta, hållbara, justerbara, reptåliga, icke brännbara eller korrosivt och de ska inte kunna orsaka allergi. Glasögonen måste dessutom vara lätta och billiga att tillverka. Att bågarna ska vara estetiskt tilltalande är också en viktig aspekt i glasögonframställningen.

 

En Artikel Av Antoine ” Anton” Humblot Holm

 

 

 

 

 

 

Antoine Om Harley Davidson Motorcycklar

Lyssna på detta medans ni läser om Harley Davidson 

Harley Davidson Motorcycles

Harley davidson logo.jpg

Bildresultat för harley davidson

Harley-Davidson (HD) är ett amerikanskt motorcykelfabrikat grundat 1903 av William Harley och bröderna Walter, William och Arthur Davidson i Milwaukee i Wisconsin.

Historia

Det var Harleys konstnärliga Aunt Janet som designade Harley-Davidson-loggan på tanken. Första gången den målades var med guldinramade röda bokstäver på en pianosvart tank. Harley hamnade först i firmanamnet efter en överenskommelse med bröderna Davidson, detta för att Harley skulle stanna kvar i firman. Med hjälp av en effektiv marknadsföring konkurrerade man ut andra märken, och överlevde bägge världskrigen och depressionen.

1969 övertog AMF, American Machine and Foundry företaget och drev det i ett tiotal år, vilket var en nedgångsperiod både avseende kvalitet och försäljning. 1981 köpte 13 personer i företagsledningen loss företaget från AMF i ett försök att vända trenden. Det gick dock trögt, allt färre motorcyklar såldes, och inom ett år tvingades man avskeda 1 800 av företagets 4 000 anställda.

Evolutionmotorn utvecklades 1984 och efter ytterligare ett konkurshot så skedde en nystart. Man höjde kvalitén samt ändrade om i ledningen och i marknadsföringen efter japansk modell. Med hjälp av en samtida MC-boom i hela världen så blev det “nya” Harley-Davidson en framgångssaga svår att kopiera.

År 1986 tillverkades 22 000 Harleys och 2006 tillverkades 352 000. Idag sker slutmonteringen av motorcyklarna antingen i Kansas City eller York. De berömda fabrikslokalerna i Milwaukee på Juneau Avenue är idag renoverade och används till utbildningslokaler för mekaniker och handlare.

Användning

Harley-Davidsons motorcyklar är kända för sina klassiskt designade motorcyklar och sitt motorljud. Somliga MCklubbar kör uteslutande Harley-Davidson.

Motorcykelfabrikatet Buell bygger tävlingsinriktade motorcyklar med motorer från Harley-Davidson. Harley-Davidson motorer används också av en rad kommersiella tillverkare av choppers och custom motorcyklar såväl som av privatpersoner som bygger sina egna choppers och customs.

Harley-Davidson motorkonstruktioner har efterliknats av flera japanska tillverkare, inte nödvändigtvis för dess prestanda eller pålitlighet utan snarare för sin karaktär som tilltalar en publik där motorcykeln är en del av deras livsstil.

Teknologi

En unik och typisk detalj i Harley-Davidsons motorer är “the V-twin” med kort vevaxel. Cylindervinkeln är ofta 45 grader och vevaxeln har bara en drivpinne. Båda vevstakarna drivs därmed från samma punkt på vevaxeln. Resultatet blir en ojämn eller haltande tändföljd. Jämfört med en 0 graders radmotor som får en naturligt jämn tändföljd så får Harley-Davidson motorn på detta sätt sin karaktär vad beträffar ljud och vibrationer.

Harley-Davidsons avgassystem är dessutom ofta odämpade vilket annonserar dess närvaro. Detta kan i vissa sammanhang anses störande och många gånger skakar det igång tjuvlarm på parkerade bilar. Det annonserande ljudet anses emellertid också bidra till att Harley-Davidsons har bättre säkerhetsstatistik än många andra tystare typer av motorcyklar.

Harley-Davidson motorcyklar anses vara mekaniskt mindre pålitliga än många populära Japanska motorcykelmärken. Denna skillnad är förmodligen inte unik för Harley-Davidson utan snarare baserad i en generell teknisk kulturskillnad mellan USA och Japan, vilket också kan observeras i konstruktion och tillförlitlighet av bilar och många andra konsumentprodukter.

Tillsammans med svensk-italienska-tyska Husqvarna och Triumph är Harley-Davidson ett av världens äldsta motorcykelmärken.

Modeller

Harley Davidson har idag sex modellfamiljer: Touring, Softail, Dyna, Sportster, Vrod och Street. Modellerna känns igen på bland annat olika ramar, motorer och fjädring.

Skapad Av Antoine ”Anton” Holm 

Bildresultat för biker

 

Antoine Om Coca Cola

Coca-Cola logo.svg

Coca Cola Slogan från 1939  

”Whoever you are, whatever you do, wherever you may be, when you think of refreshment, think of ice cold Coca-Cola.”

(”Vem du än är, vad du än gör, var du än befinner dig, när du tänker på förfriskning, tänk på en is kall Coca Cola”) 

 

Coca-Cola är en kolsyrad läskedryck med cola smak som tillverkas av The Coca-Cola Company, grundat 1886 i USA. Coca-Cola säljs i olika varianter i länder över hela världen, och är ett av världens starkaste varumärken.

Det första Coca-Cola-koncentratet (Pemberton’s French Wine Coca) tillverkades av apotekaren John Stith Pemberton den 8 maj 1886 i Atlanta i Georgia. Pemberton sålde 1887 sitt recept för 2300 dollar till Asa Griggs Candler. Redan 1895 kunde man köpa Coca-Cola i hela USA, men dryckens genombrott som något av en nationaldryck kom först under andra världskriget då företaget, sponsrat av USA:s armé, opererade ett antal mobila fabriker utomlands för att kunna erbjuda drycken till amerikanska soldater i fält i princip varhelst de befann sig.

År 1915 gick The Coca-Cola Company ut med en förfrågan till ett antal amerikanska glastillverkare för att få hjälp att utveckla en ny flaska som skulle få Coca-Cola att sticka ut på butikshyllorna. En design signerad the Root Glass Company stod som vinnare och lanserades på marknaden 1916. Glasingenjören, tillika emigrerade svensken, Alexander Samuelson sägs ha formgivit flaskan; åtminstone stod hans namn på patentet. Flaskan är en av få produktförpackningar som beviljats varumärkesskydd från amerikanska patentverket.

2014 fanns drycken i fler än 200 länder och 98 procent av jordens befolkning känner till Coca-Cola-logotypen och -konturflaskan.

Drycken lanserades i Tyskland 1929, och 1952 kom drycken till Sverige. Den fick sitt genombrott i Europa under och efter andra världskriget. Fram till 1953 var coladrycker förbjudna i Sverige eftersom de innehöll fosforsyra(E338) och koffein. Den första coladrycken som började säljas i Sverige var dock Cuba Cola, vilken lanserades tre månader innan Coca-Cola kom till Sverige.

Coca-Cola ändrade sitt recept 1985, men denna variant, som senare har kommit att kallas New Coke och formellt heter Coca-Cola II sedan 1992, blev aldrig populär och det klassiska receptet kom snart tillbaka

 

Coca-Cola i Sverige

Efter att drycken introducerats i Sverige framställdes den på licens av som mest sex bryggerier, till exempel av Tre Kronor i Sundbyberg, men antalet minskade efterhand, tills endast Pripps återstod. 1996 beslutade Coca-Cola att bryta samarbetet med Pripps och byggde en egen anläggning, sedan Pripps vägrat ge efter för Coca-Colas krav på Pripps läsksortiment.

Målet var att sälja mer Coca-Cola på bekostnad av bland annat julmust vilket Pripps inte var med på. Bolaget Coca-Cola Drycker Sverige AB bildades. Under december minskar försäljningen av Coca-Cola och andra läskprodukter med 50 procent, mestadels på grund av att försäljningen av julmust ökar kraftigt. Under 2004 tillverkade Coca Cola en egen julmust under namnet Bjäre, men man drog in denna 2008 på grund av för dålig försäljning.

 

Det hemliga receptet

Enligt en marknadsföringsstrategi startad av Robert W. Woodruff beskriver företaget själva receptet till Coca-Cola som en av världens mest vaktade företagshemligheter som bara ett antal utvalda medarbetare har tillgång till. Receptet förvaras i ett bankvalv i Atlanta, USA. Forskare och andra kan dock med dagens avancerade analysmetoder enkelt identifiera vad som bygger upp mat- och dryck produkter. Det har genom åren ryktats om många ingredienser, bland annat att Coca Cola ska ha innehållit kokain. Detta stöds av Frederick Allen med flera historiska uppgifter i boken Secret Formula. Enligt boken togs den sista spårmängden kokain bort ur receptet år 1929. Från början skall kokainet ha ansetts ha en medicinsk funktion. Coca Cola hävdar dock på sin officiella hemsida att drycken aldrig innehållit kokain. 

På ett fotografi, i tidningen Atlanta Journal-Constitution, sägs Coca-Colas recept vara publicerat år 1979 och detta har florerat runt över internet i över 10 år. Fotografiet ska enligt Daily Mail (och thisamericanlife.org.) föreställa en lapp, skriven av en vän till uppfinnaren John Pemberton, som sedan förts vidare genom generationerna.

Coca Cola Dokumentär

Coca-Cola och hälsan

Coca-Cola är en läskedryck och har följaktligen samma eller liknande hälsoeffekter som övriga sådana drycker, det vill säga fetma, diabetes och karies. Coca-Colans speciellt stora genomslagskraft tillskrivs kombinationen av koffein och hög sockerhalt som ger ett dubbelt sug. Koffein är beroendeframkallande. Cola-drycker innehåller cirka 10 milligram koffein per deciliter, vilket är mindre än i kaffe. Det totala intaget av cola-drycker är dock ofta större än av kaffe, varvid skillnaden i totalt intag blir mindre.

I kombination med annan så kallad skräpmat, blir effekterna på övervikt och hälsa än mer framträdande. Även light-varianterna, som innehåller sötningsmedel istället för socker, kan orsaka fetma.

Coca-Colas reklam ger ibland intrycket att det är en hälsosam dryck. Australiens konkurrens- och konsumentkommission (ACCC) gav år 2009 Coca-cola ett föreläggande att publicera annonser med rättelser av tidigare påståenden.

”Cokes budskap var helt oacceptabla genom att de gav en sannolikt vilseledande inverkan på att Coca-Cola inte kan bidra till viktökning, fetma och karies. De hade även möjlighet att vilseleda föräldrar om eventuella följder av konsumtion av Coca-Cola.)”

Bildresultat för coca cola drinking

Skapad av Antoine ”Anton” Holm

Antoine Om Sherlock Holmes

Sherlock Holmes

Bildresultat för sherlock holmes

Sherlock Holmes är huvudpersonen i en serie världsbekanta detektivhistorier av sir Arthur Conan Doyle, och prototypen för en skarpsinnig yrkesdetektiv som inte skyr några mödor eller faror. Hans levnadstecknare, följeslagare och understundom också kollega heter Doktor John H. Watson. 

Sherlock Holmes gjorde entré i världen i samband med romanen A study in scarlet (på svenska En studie i rött) (1887), och vann stor ryktbarhet några år senare när de första Holmesnovellerna började publiceras i tidskriften The Strand Magazine. Holmes karakteriseras av sin imponerande iakttagelse- och slutledningsförmåga vilken han då och då prövar på doktor Watson och kommissarie G Lestrade.

Det anmärkningsvärda med Sherlock Holmes metod är att han genomför tämligen moderna brottsplatsundersökningar. Genom deduktion får han fram fakta ur bevis vilket leder till att fallet klaras upp. Sherlock Holmes metod kan därför kallas för en positivism. Det anses allmänt att Sherlock Holmes var den som populariserade kriminalteknik i den form den tillämpas i dag exempelvis av verklighetens CSI och Nationellt forensiskt centrum. 

Holmes spelar fiol. Under främst sysslolösa perioder injicerar han morfin eller en sjuprocentig kokainlösning i brist på den stimulans som arbetet annars ger.

Andra figurer som tillhör Sherlock Holmes-världen är hyresvärdinnan Mrs Hudson (som äger våningen på 221B Baker Street), kommissarie G Lestrade, the Baker Street Irregulars (ett gäng gatpojkar som hjälper till), Mycroft Holmes (Holmes bror), och självklart professor James Moriarty – Holmes ärkefiende.

Om figuren och berättelserna

Doktor Watson är berättare i alla romaner och noveller, med undantag av två noveller där Holmes är berättare, och en som är berättad ur tredje person.

Holmes skapades delvis inspirerad av Edgar Allan Poes detektiv Dupin, men vad gäller slutledningskonsten sägs han bygga på Conan Doyles universitetslärare i Edinburgh, doktor Joseph Bell, vars observationsförmåga var legendarisk.

Totalt skrev Conan Doyle fyra romaner och 56 noveller om Sherlock Holmes. Han blev ganska less på sin figur och hann avliva honom genom att i novellen Det sista problemet (1894) låta honom falla utför Reichenbachfallet i Schweiz under en kamp med professor Moriarty. Baskervilles hund (1902), utspelar sig flera år före Holmes förmodade död. 1905 återupplivade Doyle dock sin hjälte genom att berätta att han inte alls fallit, utan att istället klättrat upp.

Sherlock Holmes fortsatta liv

Även om Holmes drog sig tillbaka och blev biodlare i Sussex så har många andra författare försökt sig på att skriva fler berättelser om Sherlock Holmes, dock utan att komma upp i originalberättelsernas klass. Bland annat lät Ellery Queen honom ge sig i kast med Jack the Ripper i En studie i skräck (1966), och Sven Sörmark lät honom lösa ett svenskt mysterium i En oscariansk skandal. Ett av de mer seriösa (och läsvärda) försöken är de tolv novellerna i Sherlock Holmes bedrifter (The Exploits of Sherlock Holmes) skrivna av Conan Doyles son Adrian Conan Doyle tillsammans med John Dickson Carr (1954). Det är en novellsamling innehållande ett antal fall som nämns i förbigående i originalberättelserna. Vissa av dessa påstås vara baserade på av fadern efterlämnade utkast som författarparet skrev färdigt, men de flesta (om inte alla) är helt nyskrivna.

Sherlock Holmes i radio, film, teater

BBC har producerat flera radioteaterpjäser om Sherlock Holmes. Dels med Arthur Conan Doyles manus som bearbetats. Dels med specialskrivna pastischer för radio som Cecil Jenkins The Singular Case of Sherlock H. and Sigmund F och Sherlock Holmes vs Dracula av Loren Estleman som också givits ut som bok.

Sedermera har figuren gestaltats på film, teater och TV av fler skådespelare än någon annan rollfigur. Basil Rathbone spelade rollen i fjorton filmer åren 1939 till 1946. Under 1980- och 1990-talen spelades rollen av Jeremy Brett i en TV-serie och under sent 1990-tal gjordes en brittisk TV-serie (Klassiska mord) om Conan Doyles relation med doktor Joseph Bell – och likheterna mellan Holmes och Bell. Åren 1984 och 1985 kom Sherlock Hund, en anime där figurerna är antropomorfa hundar. 2009 regisserade Guy Ritchie filmen Sherlock Holmes med Robert Downey Jr. i huvudrollen, 2011 kom uppföljaren Sherlock Holmes: A Game of Shadows. 2010 kom Sherlock som utspelas i modern tid, Holmes spelas av Benedict Cumberbatch och Watson av Martin Freeman.

I september 2012 började CBS att sända Elementary, en serie av Robert Doherty i modern tid om Sherlock Holmes där Jonny Lee Miller spelar Sherlock och Lucy Liu spelar Dr. Joan Watson.

Vanliga missuppfattningar

Det mest berömda citatet av Holmes är “Elementärt, min käre Watson” (“Elementary, my dear Watson”), men Holmes sa aldrig så i originalberättelserna. “Elementary” och “dear Watson” förekommer var för sig, men aldrig tillsammans. Det felaktiga citatet finns först belagt i skrift i P.G. Wodehouses roman Psmith, Journalist (1915) och på film i The Return of Sherlock Holmes (1929).

Den deerstalker-mössa som Holmes ofta avbildas med omnämns aldrig i originalberättelserna. Det är möjligt att det är en sådan mössa som avses, men den enda beskrivningen är att han bar en filtmössa med öronlappar, och detta endast då han var på resa. Att just denna modell förknippas med Holmes beror på Sidney Pagets illustrationer till bland annat Baskervilles hund. På samma sätt skrivs det aldrig att han använder en calabash-pipa, med stort huvud och krökt skaft. Det står däremot att han rökte briar- (ljungrots-) eller lerpipa, men inget om form och storlek. Möjligen introducerades den på teatern av den amerikanske skådespelaren William Gillette, som även skrev två pjäser om Holmes. Han gestaltade även Holmes på film, och då just med en sådan pipa. Det sägs att han valde denna pipmodell eftersom den gjorde att han kunde tala med pipan hängande i munnen (i motsats till en rak pipa som endast låter personen tala med sammanbitna tänder, något som inte fungerar på scen).

Sherlock Holmes som staty i Meiringen, Schweiz.
En Artikel Skapad Av Antoine ”Anton” Holm

Antoine Om Guillotine

Guillotine

Bildresultat för guillotine)

Giljotin (franska guillotine) eller fallbila är ett avrättningsverktyg som introducerades i Frankrike 1792 i samband med den franska revolutionen (skräckväldet). En giljotin består av två vertikala skenor och en snedställd bila. Vid avrättningen frigörs bilan från sitt högsta läge och hugger igenom offret vid halsen och offret dör omedelbart.

Giljotinen var inte en helt ny uppfinning då olika sorters enklare fallbilor åtminstone sedan medeltiden har existerat före giljotinen men inte använts i samma skala. Giljotinen blev från franska revolutionen standardavrättningsverktyg i Frankrike och användes där sist 1977, i Tyskland 1966, i Schweiz 1940, i Sverige 1910


Joseph Guillotin

Giljotinen i Frankrike

Det var under en debatt om den nya straffrätten i den franska nationalförsamlingen 1789 som doktor Joseph Guillotin under inflytande av upplysningstidens humanitära anda föreslog att alla som dömdes till dödsstraff skulle få samma straff: avrättning genom halshuggning utförd med en enkel maskin och utan föregående tortyr. Dödsstraffet tog sig vid denna tidpunkt många olika former: dömda adelsmän avrättades relativt smärtfritt genom halshuggning med svärd eller yxa medan de lägre klasserna avrättades genom mer plågsamma metoder så som hängning, rådbråkning eller genom att brännas på bål. Även de som halshöggs för hand kunde få lida då bödeln inte alltid träffade rätt och ibland var tvungen att hacka av den dömdes huvud från kroppen. Det var dock inte förrän 1791 som nationalförsamlingen beslutade att alla som avrättades skulle halshuggas enligt förslaget. Kirurgen Antoine Louis och en tysk hantverkare bosatt i Paris vid namn Tobias Schmidt konstruerade ett avrättningsinstrument som benämndes guillotine. De två kom efter experiment på djur och människolik fram till att ett diagonalt blad skar av huvudet bättre än ett rakt som mer eller mindre krossade nacken istället. I april 1792 avrättades den första människan med giljotin, rånaren Nicolas-Jacques Pelletier. 1793 skedde den mest berömda giljotineringen genom avrättningen av Ludvig XVI, Frankrikes kung. Under revolutionens skräckvälde avrättades många inbillade och verkliga fiender till den franska regimen med giljotin. Vid skräckväldets höjdpunkt arrangerade man också massarkebuseringar, ibland med kanon. (Giljotinering var en för långsam metod för massavrättningar.)

Den sista offentliga avrättningen i Frankrike utfördes 1939 av Eugene Weidmann. Antalet avrättningar hade stadigt minskat i Frankrike fram till Vichyregimens tillträde 1940 som inledde en temporär ökning under andra världskriget då man även avrättade de första kvinnorna sedan 1800-talet. Efter kriget yttrade president De Gaulle sitt motstånd mot avrättningar av kvinnor, en uppfattning som senare presidenter delade och halshuggningar blev praxis endast i ett fåtal mycket brutala mordfall. 1977 giljotinerades Hamida Djandoubi som siste man i Frankrike och 1981 avskaffades dödsstraffet på initiativ av president François Mitterrand.

Namnet

Till en början kallades giljotinen bara för maskinen. Efter Ludvig XVI:s (franska Louis XVI) avrättning 1793 fick den namnet la louisette eller le louison, antingen efter kungen eller kirurgen som byggde den första maskinen. Det var inte förrän efter år 1800 som man för första gången började använda namnet giljotin, efter Dr. Joseph Guillotin. Detta är en av historiens ironier, då han var en av få dödsstraffmotståndare i dåtidens Frankrike. Han såg sitt förslag om införande av mekanisk avrättning som ett steg på vägen till att helt avskaffa dödsstraffet. I Tyskland använde man namnet Fallbeil (svenska: fallbila) istället för giljotin.

En Artikel Av Av Antoine ” Anton” Humblot

Antoine Om Seriefiguren Tintin

Tintin

Tintin Med Sin Hund Milou
Milou(Vänster )Tintin (Höger) 

Musiken

Tintins äventyr (franska: Les Aventures de Tintin) är en tecknad serie bestående av tjugofyra seriealbum som författades och tecknades av den belgiske serieskaparen Georges Remi, alias Hergé (initialerna G R i omvänd ordning och uttalat på franska). Hjälten, Tintin, är en ung och orädd resande reporter som ständigt råkar ut för halsbrytande äventyr, ofta åtföljd av sin trogna hund Milou, den färgstarke kapten Haddock, de klantiga detektiverna Dupond och Dupont och den egensinnige Professor Kalkyl.

Serien började 1929 publiceras som en följetong i den belgiska tidningen Le XXème Siècles barnbilaga. Senare samma år kom den första historien – Tintin aux pays des Soviets (svenska: Tintin i Sovjet) ut i albumform, och därefter är det främst som en svit seriealbum serien känd. Tintins äventyr är en av de mest kända och spridda europeiska tecknade serierna, och seriens popularitet lade grunden till seriealbumets framgång som distributionsform. Över 200 miljoner album har sålts på 50 olika språk. Serieproduktionen avbröts 1983, vid Hergés död.

Berättelserna spänner över många olika genrer: mustiga sjörövarhistorier, fantasy, politisk thriller, mysterier och science fiction. De tidiga albumen innehåller mycket action och slapstick-humor, medan de senare även blandar in mer sofistikerad humor och politiska kommentarer.

Om Tintin
Tintin (vars namn betyder ungefär “ingenting alls” på franska) baserades till stor del på en av Hergés tidigare skapelser, nämligen scouten Totor – lämmelpatrullens oförskräckte ledare. Totors äventyr publicerades mellan 1926 och 1929 i den belgiska månadstidningen Le Boy-scout Belge (‘Den belgiske pojkscouten’). Hergé, som var anställd på Le XXème Siécle och blivit tilldelad huvudansvaret för “Le Petit Vingtième”, fick i uppdrag att göra en uppbygglig serie där Belgien framställdes i positiv dager mellan de äventyr som läsarna krävde. Hergés lösning blev att skicka huvudpersonen till olika exotiska platser, och då blev yrket som reporter idealiskt. Trots att Tintin nästan alltid är ute på uppdrag, skildras hur han skriver en artikel bara en gång (i Tintin i Sovjet).

 

Övriga seriefigurer

Av de övriga figurerna i serien är det är kapten Haddock, Dupondtarna, Bianca Castafiore, professor Kalkyl samt hunden Milou mest centrala och återkommande.

Milou

Bildresultat för tintin milouMilou, Tintins vita hund, är Tintins sidekick som lika ofta räddar Tintin som han behöver bli räddad. Milou är också väldigt förtjust i whisky och passar på att dricka detta när han kan. Han är uppkallad efter en ungdomskärlek till Hergé. Milou är en vit strävhårig foxterrier, vilket framgår av de intervjuer Hergé senare har lämnat.

Kapten Haddock

Bildresultat för kapten haddock

Kapten Archibald Haddock är Tintins bäste vän. Han börjar som en svag och alkoholiserad sjökapten i Krabban med guldklorna (1941), men han växer successivt in i rollen som seriens egentliga centralgestalt. Haddocks råa mänskliga sidor kontrasterar mot Tintins idealistiskt optimistiska sätt. Hans outtömliga förråd av invektiv, då något eller någon går honom emot, utnyttjas på ett måleriskt vis. Haddock gillar whisky – företrädesvis den skotska Loch Lomond – bor sedan äventyret Rackham den Rödes skatt på slottet Moulinsart, vilket en gång tillhörde hans anfader Francois Haddoque.

Trots sitt yrke som sjökapten verkar han inte ha några problem med att vistas längre perioder på land. Tvärtom verkar det vara en livsstil som han under seriens gång kommer att föredra allt mer, och framför allt verkar han uppskatta sitt stillsamma liv på Moulinsart. En tänkbar orsak till detta nämns i albumet Det hemliga vapnet, där han berättar för Tintin att han inte orkar med fler äventyr längre för att han börjar känna sig för gammal.

Dupondtarna

Bildresultat för tintin dupont and dupond

Dupondtarna (detektiverna Dupond och Dupont, står för mycket av seriens slapstick-humor. Men deras inkompetens går lika mycket ut på att de hela tiden försöker gripa fel person – inte sällan Tintin. De ser ut som tvillingar, men det har aldrig framgått i serien om de verkligen är det. Hergé har inte heller uttalat om de är släkt eller ej.

Tintin nämner att han pratade med “tvillingdetektiverna” Dupond i den svenska utgåvan av ljudboken Enhörningens Hemlighet. De har dock olika efternamn, så mycket talar för att de inte är släkt. Den enda skillnaden i utseendet finns i mustaschen, där Dupond har än mer D-formad sådan än Dupont.

Bianca Castafiore

Bildresultat för tintin bianca castafiore

Bianca Castafiore är snarast kapten Haddocks största antagonist, något Bianca själv är omedveten om. Den stora operadivan verkar inte störa Tintin nämnvärt, och professor Kalkyl är till och med lite förtjust i henne.

Professor Karl Kalkyl

Bildresultat för tintin kalkyl

Professor Karl Kalkyl (i original “Professeur Tryphon Tournesol”, på engelska “Cuthbert Calculus”) ger liksom Dupondtarna serien många komiska situationer genom sin lomhördhet, eller snarare sin bristande insikt om denna, vilket ofta ger konstiga missuppfattningar. Han är emellertid en begåvad vetenskapsman och bidrar med flera uppfinningar. I tidiga album är uppfinningarna ofta lite stolliga; senare får vetenskapsmannen Kalkyl en allt mer seriös prägel, utan att förlora sin komiska funktion.

Historik

Hergé

Skaparen av Tintin, Georges Prosper Remi


Bildresultat för tintin and the secret of the unicorn

Från filmen Tintin och Enhörningens Hemlighet

Hergé, egentligen Georges Prosper Remi, född 22 maj 1907 i Etterbeek i Brysselregionen, Belgien, död 3 mars 1983 i Bryssel, Belgien, var en belgisk serieskapare. Han är främst känd som skaparen av den tecknade serien Tintin, men han är även upphovsman till serierna Johan, Lotta & Jocko (franska Jo, Zette et Jocko) och skämtserien Smecken & Sulan.

Remis signatur Hergé är baserad på hans initialer G.R., uttalade på franska i omvänd ordning (R.G.).

Det första äventyret Tintin i Sovjet publicerades som följetong med början 10 januari 1929 i “Le Petit Vingtième”, en barnbilaga till den belgiska tidningen Le XXème Siècle och gavs ut som album senare samma år. Tintin i Sovjet är också det enda albumet som aldrig gavs ut ut i färgupplaga. Fram till 1940 tecknades alla albumen i svart-vitt; därefter omtecknades seriesidorna i färg, med fler rutor per sida och totalt mindre antal sidor.

Med tiden tog Hergé längre och längre tid på sig för varje album. Mellan de två sista albumen gick det nio år.

Vid Hergés död 1983 höll han på med ett tjugofjärde album, Tintin och alfabetskonsten. Efter hans död ville hans medhjälpare Bob de Moor slutföra albumet men Hergés fru sade nej. Det finns även ett filmalbum, som Hergé inte var inblandad i, Tintin och hajsjön, samt två franska/flamländska album baserade på de två spelfilmer som gjordes i början av 1960-talet; Tintin i piraternas våld och Tintin och de blå apelsinerna. Dessa album består av foton från filmerna med berättande text.

Övriga figurer

Förutom dessa finns det många andra viktiga figurer i serierna. Hergé lyckas också ofta återanvända figurerna i flera album, varigenom läsaren kan följa figurens utveckling.

Abdallah Muhammed Ben Kalish EzabBildresultat för tintin abdallah

Emir Muhammed Ben Kalish EzabBildresultat för Emir Muhammed Ben Kalish Ezab

Doktor MüllerBildresultat för tintin docteur muller

Filemon Syklon
Bildresultat för tintin filemon syklon

Ingenjör Frank Wolff
Bildresultat för tintin Frank Wolff

General Alcazar
Alcazar

General TapiocaTapioca

Överste Boris Jorgen
Colonel Boris Jorgen

Betjänt Nestor
Nestor

Oliveira da FigueiraOliveira de figueira

Señor PabloBildresultat för tintin Señor Pablo

Roberto RastapopoulosRobertorastapopoulostintin

Försäkringsagent Serafim Svensson
Bildresultat för tintin Serafim Svensson

Styrman Allan ThompsonAllan Thompson

Tchang Tchong-JenBildresultat för tintin Tchang Tchong-Jen

Överste Sponsz från ZEPColonel sponsz

Skurkar

Al Capone från Tintin i AmericaBildresultat för tintin al capone

Under seriens gång återkommer ett antal skurkar som Tintin tvingas kämpa mot, dessa är de mest återkommande:

Roberto Rastapopoulos – omåttligt rik grekisk maffiaboss och Tintins ärkefiende. Han är en av världens mest efterspanade skurkar och driver en världsomspännande organisation som sysslar med handel av narkotika. Han förekommer i albumen: Faraos Cigarrer, Blå Lotus, Koks i lasten, Plan 714 till Sydney samt i det fristående filmalbumet Tintin och Hajsjön (som dock inte är författat av Hergé).

Styrman Allan Thompson – professionell smugglare och Rastapopoulos underhuggare. I många avseenden Kapten Haddocks ärkefiende. Han förekommer i albumen Faraos Cigarrer, Krabban med guldklorna (där han är kapten Haddocks styrman), Koks i lasten samt i Plan 714 till Sydney.

Doktor Müller – tysk läkare, troligen psykiater, som är inblandad i en rad kriminella affärer. Han förekommer i albumen Den svarta ön, Det svarta guldet, (där han även omnämns som Professor Smith), samt i Koks i lasten, där han även omnämns som Mul Pascha.

Andra kända skurkar
Överste Jorgen (även kallad Boris Jorgen) – statsman från  Syldavien som Tintin avslöjar som landsförrädare. Han förekommer i albumen Kung Ottokars spira samt i Månen tur och retur (del 1) även i  Månen tur och retur (del 2)

Överste Sponsz – polischef, samt eventuellt innehavare av andra befattningar, i Syldaviens grannland och arvfiende Bordurien. Förekommer i albumen Det hemliga vapnet och i Tintin hos gerillan.

Serieböckerna

Nr Fransk titel Svensk titel
1 Tintin au Pays des Soviets (1930) Tintin i Sovjet (1975)
2 Tintin au Congo (1930) Tintin i Kongo (1978)
3 Tintin en Amérique (1931) Tintin i Amerika (1975)
4 Les Cigares du Pharaon (1934) Faraos cigarrer (1970)
5 Le Lotus Bleu (1936) Blå Lotus (1977)
6 L’Oreille cassée (1937) Det sönderslagna örat (1971)
7 L’Île Noire (1938) Den svarta ön (1968)
8 Le Sceptre d’Ottokar (1939) Kung Ottokars spira (1960)
9 Le Crabe aux Pinces d’Or (1941) Krabban med guldklorna (1970)
10 L’Étoile mystérieuse (1942) Den mystiska stjärnan (1960)
11 Le Secret de la Licorne (1942) Enhörningens hemlighet (1961)
12 Le Trésor de Rackham le rouge (1944) Rackham den rödes skatt (1962)
13 Les 7 Boules de cristal (1948) De sju kristallkulorna (1968)
14 Le Temple du soleil (1949) Solens tempel (1968)
15 Tintin au Pays de l’or noir (1950) Det svarta guldet (1971)
16 Objectif lune (1953) Månen tur och retur (del 1) (1969)
17 On a marché sur la lune (1954) Månen tur och retur (del 2) (1969)
18 L’Affaire Tournesol (1956) Det hemliga vapnet (1968)
19 Coke en stock (1958) Koks i lasten (1970)
20 Tintin au Tibet (1960) Tintin i Tibet (1969)
21 Les Bijoux de la Castafiore (1963) Castafiores juveler (1970)
22 Vol 714 pour Sydney (1968) Plan 714 till Sydney (1969)
23 Tintin et les Picaros (1976) Tintin hos gerillan (1976)
24 Tintin et L’Alphart (1986) Tintin och alfabetskonsten (1989)
* Tintin et le lac aux requins (1973) Tintin och hajsjön (1973)

Man kan köpa dessa hos affären The Book Corner http://www.innerstadengbg.se/foretag/the-book-corner/

Här kan du se vad som finns för Tintin böcker http://www.utbildningsstaden.se/se/search.php?id=10470&id=10470&op=search&text=tintin

Tintin Den Animerade Serien

https://www.youtube.com/results?search_query=tintin

Butiker

Tintin-affär i Covent Garden, London


Tintin-affär i Gamla Stan, Stockholm. Nya butiken finns på Stora Nygatan 27.

 

Bildresultat för tintin

   Skapad Av Antoine ”Anton” Humblot

Antoine Om Marabou Mjölkchoklad

Mmm… Marabou

Marabou grundades 1916 och den första chokladfabriken låg i Sundbyberg utanför Stockholm. Under 50-talet skapade man ett recept som fick svenskarna att säga “Mmm…” när de stoppade en chokladbit i munnen. Sedan dess har Marabou Mjölkchoklad blivit en referens för hur mjölkchoklad skall smaka.

Marabou idag

Marabou är ett av Sveriges mest älskade varumärken, med choklad som får oss att säga Mmm…

Marabou är en del av koncernen Mondelēz International, världens största chokladföretag. Förutom våra egna nordiska varumärken Marabou och Freia finns här choklad från Milka, Cadbury, Toblerone, Côte d’Or och Suchard.

Vad var det sagt nu igen att…

Just det, har ni hört att det fanns en norsk kolonialhandlarson som hette Johan Throne Holst. I slutet av 1800-talet köpte han den då slitna chokladfabriken Freia i Christiania för 9000 kronor och förvandlade den till en modern arbetsplats, som snart kom att bli landets ledande chokladtillverkare.

Johan Throne Holst

Marabou föds

1916 etablerade Freia dotterbolaget Marabou, som namngavs efter den maraboustork som prydde chokladförpackningarna. Fabriken, som låg i Sundbyberg utanför Stockholm, fick fart på chokladproduktionen 1919 och en ny era var född!

Det folkliga genombrottet

Choklad var länge en lyxvara, men tack vare det löpande bandets intåg i chokladfabriken kunde priserna sänkas till en folklig nivå i slutet av 30-talet. 1957 fick Marabou Mjölkchoklad sin unika nya smak och är fortfarande svenskarnas favoritchoklad.

Två av Marabous allra första riktigt populära chokladkakor hette Topsy och Siljan och tillkom i sortimentet 1924 respektive 1928. Många av dagens favoriter som fortfarande finns på hyllorna har faktiskt funnits längre än man kan tro, vissa sedan så tidigt som 1900-talets tidiga årtionden.

Schweizernöt är en av Marabous mest populära chokladkakor och har funnits i sortimentet sedan 1926. Den faktiska anledningen till att kakan heter som den gör är dock lite av ett mysterium.  

Aladdin

1939 lanserades så Aladdin asken, som rymde de arton populäraste av Marabous 250 praliner. Numera är den röda asken ett givet inslag i svenskarnas julfirande.

En man med goda idéer

Henning Thorne Holst, son till grundaren Johan, var VD i chokladfabriken i nästan 30 år (1918 – 1947). Under denna period tog Marabou fram nyskapande produkter som håller än idag; Vad sägs till exempel om Japp, Non Stop, Daim och Twist?

Nya tider

I slutet av 60-talet var det dags för Maraboustorken att flyga sin kos och ersättas med en snirklig logotyp.

Några år senare behövde Marabou öka kapaciteten. Man byggde då en fabrik i Upplands Väsby, som finns kvar än idag.

Marabous resa har också fört med sig en rad minnesvärda affischnamn och budskap – slogans som ”Ett halvt glas mjölk i varje kaka” från 40-talet, ”Mmm – Marabou!” från 50-talets mjölkchokladboom, ”En gång Marabou, alltid Marabou” från 60-talet och ”Smaken man aldrig glömmer” från 80-talet, ”Lite mera Mmm… i livet” och ”Sprid lite Mmm…” på 2010-talet som än idag sprider glädje och generösitet.

En Artikel Av Antoine ” Anton” Humblot