Från den moderna skräpkärringen.

Hur ska jag kunna få hjälp att GLÖMMA och sluta drömma om forna dagars händelser kan man någonsin göra det när man har autism eller hör det till sjukdomsbilden att livet passerar revy varje gång man sover hur läder remmen viner genom luften och kommer fram på den bara huden det svider rejält. Hur syrran blir kastad in i betong väggen med kraft. Hur sonen för sin skalle stenhårt nedslagen i betong golvet. Hur dottern blir slagen när hon försökt skydda sin elake far som ska till att ge sig på grannen. Hur man blir nedknuffad för trappen och man håller fast i stängslet och är rädd att o man släpper kommer man dö. Hur morsan blir slagen och hamnar under bordet. Hut man blir jagad i lägenheten sp man ramlat när gubben slår och det blir fulla blåmärken på kroppen. Hur idioten som är på fyllan bara vill ha mer man tvingar honom att stanna hemma för man inte har råd att låta honom supa upp hushållskassan hur han då blir vansinnig och slår ut rummets dörr där man låst in honom för han ska ut till vilket pris som helst hur polisen kommer och slås bråkar parerar slagen hur man sitter inlåst på badrummet en natt för karln tror vi är vilda djur som ska mördas. Hur kniven kommit emot än och detta ska man glömma så det inte återkommer i drömmen och psykiatrin vill inte hjälpa mig bli fri ska det någonsin gå eller är det omöjligt är det inte väldigt konstigt att man inte mår bra och jublar för hjärtat är fullt av glädje utan man är väldigt ledsen och trött man vill bara sjunka in i en kram och erfara trygghet åtminstone en smula. Hur ska jag glömma och sluta drömma om forna dagars djupt sårande liv med autismen och hela tiden hela mitt liv sen födseln varit mycket sjuklig såväl fysiskt som psykiskt  är detta rätt at vägra mig hjälp så jag kan bli fri. Varför tar inte psykiatrin emot mig igen? Mitt i allt detta blivit dissad från arbetsmarknaden som man blev uppfostrad till att man skulle få efter skolgången som slutade i barn och ungdoms psykiatrins särskola. Idag trivs jag på norra Hisingens dagliga verksamhet i FUNTEK men mår inte bra är djupt deprimerad och genom trött men folk förväntar sig att man ska må bra det upplever jag ofta och det känns inte bra att folk förväntar sig art alla är okey för allt är det inte okey även om jag lever och har huvudet upp och fötterna ner så är det inte ok bra utan mer ok dåligt. Ha det önskar något någon gång kan befria mig för jag orkar snart inte mer

Kommentera